Raoul Wallenberg föddes 1912 i Stockholm. Familjen Wallenberg var en av Sveriges mest kända affärs- och bankirfamiljer. Raouls gammelfarfar, affärsmannen, sjöofficeren, publicisten samt riksdagsledamoten André Oscar Wallenberg hade 1856 grundat Stockholms Enskilda Bank som var Sveriges första privatägda bank och som lade grunden för det mäktiga Wallenbergimperiet. Raoul uppfostrades till att bli en ”oberoende och ansvarskännande världsmedborgare”. Det var dock inte som affärsman eller bankir som Raoul skulle komma att bli världsberömd.

Då Raouls pappa tragiskt avled ett par månader innan hans son föddes kom Raouls farfar Gustaf Wallenberg att spela en viktig roll för hans uppfostran.

Farfadern var affärsman och diplomat, och redan som barn fick Raoul möjlighet att resa utomlands för att hälsa på sin farfar, bland annat till Istanbul i Turkiet.

Innan sin studentexamen tillbringade Raoul ett par månader i den lilla orten Thonon-les-Bains i Frankrike där han gick på en språkkurs. På samma kurs fanns det en yngre judisk pojke från Ungern. Då pojken var mindre till växten än de andra blev han retad och mobbad. Det var dock inget Raoul anslöt sig till, utan han beskyddade pojken och blev hans vän.

Farfar Gustaf insisterade på att Raoul skulle genomföra sin universitetsutbildning i USA, vilket var ganska ovanligt för en svensk på den tiden. Raoul kom att tillbringa fyra år i Ann Arbor i Michigan där han studerade arkitektur. På somrarna brukade han lifta runt i USA för att upptäcka det väldiga landet. En gång höll det dock på att gå illa. Raoul hamnade i en bil med ett beväpnat gäng som körde ut honom i skogen där de rånade honom. Raoul höll sig dock lugn och lyckades till och med förmå rånarna att köra honom tillbaka till huvudvägen. Senare mindes han händelsen ”som en mycket intressant upplevelse”.

Efter sin universitetsexamen fick Raoul en praktikplats i Sydafrika. Trots att han var uppvuxen under en tid då ”raslära” var en vedertagen teori kom han snart att utveckla en avsmak mot den rasism som han bevittnade.

Raoul fortsatte sin utbildning genom att jobba på en bank i Haifa, som på den tiden låg i det brittiska Palestinamandatet. Där fick han flera judiska vänner som hade flytt från Tyskland efter nazisternas maktövertagande 1933.

I slutet av 1930-talet var Raoul tillbaka i Stockholm där han såg fram emot att få göra karriär inom familjeimperiet. Hans släktningar var dock tveksamma till att anställa honom då han ansågs vara allt för utåtriktad. Raoul har beskrivits som rolig, karismatisk och kreativ, vilket inte riktigt var de egenskaper som förväntades av en bankir på den tiden. I stället för att jobba för familjebanken blev Raoul medarbetare i en livsmedelsimportfirma som hade startats av en judisk flykting från Ungern. Företaget importerade ungerska livsmedelsvaror, bland annat den berömda ketchupen Rex. Raoul gjorde flera affärsresor till Ungern där han etablerade ett brett kontaktnät.

I september 1939 utbröt det andra världskriget. Under de kommande åren skulle de tyska nazisterna, tillsammans med sina samarbetspartners, komma att mörda sex miljoner judar, en halv miljon romer och tiotusentals andra människor som de ansåg vara ”mindre värda”. Ungern var allierad med Tyskland men de ungerska judarna blev inte deporterade under de första åren av kriget. Detta ändrades dock efter att Tyskland ockuperade Ungern i mars 1944. Under bara ett par månader deporterade tyskarna med hjälp av de ungerska myndigheterna omkring en halv miljon ungerska judar till Auschwitz och andra förintelseläger.

Omfattningen av den ungerska förintelsen chockerade många, och i USA beslutades det att försöka organisera en räddningsoperation för judarna i Budapest som än så länge inte hade blivit deporterade. De amerikanska och svenska regeringarna kom överens om att räddningsoperationen skulle gå under svensk flagg då Sverige, som ett neutralt land, fortfarande hade diplomatisk representation i Budapest.

Sensommaren 1944 köar hundratals människor utanför den svenska ambassaden på Gellertberget. De väntar på att få ansöka om ett skyddspass. Att äga ett skyddspass kommer för väldigt många innebära skillnaden mellan liv och död.

Raouls verksamhet växte snabbt och redan efter en månad i Budapest hade han rekryterat omkring 70 medarbetare. Han behövde snart mer utrymme och fick möjlighet att etablera sitt kontor i villan bredvid ambassaden som ägdes av familjen Zwack, tillverkarna av den välkända spritsorten Unicum.

I november 1944 beslutade de ungerska myndigheterna att judar enbart fick bo i särskilda avgränsande områden, så kallade getton. Efter intensiva påtryckningar från Raoul Wallenberg och andra utländska diplomater fick judar som hade skyddsdokument från neutrala stater tillstånd att bosätta sig i stadsdelen norr om Margaretabron på Pestsidan. Området kom att kallas det ”internationella gettot”.

Under hösten 1944 blev Raouls verksamhet alltmer komplex. Han hade nu mer än 300 anställda och han organiserade dagliga matleveranser till familjerna som bodde i de skyddade husen. Han lyckades till och med att organisera ett fullt fungerande sjukhus med 50 sjuksängar.

I slutet av november 1944 hade omkring 17 000 judar tvingats till en av Budapest järnvägsstationer för vidare transport till Tyskland. Raoul begav sig till stationen och krävde att de judar som hade svenska skyddspapper genast skulle släppas fria. Han satte sig vid ett bord på perrongen och började högt läsa upp typiskt judiska namn från en tjock adressbok.

Läs mer

I början av januari 1945 nådde den sovjetiska Röda armén Budapests utkanter och den 16 januari befriades det internationella gettot. Raouls uppdrag i den ungerska huvudstaden var över. Raoul hade dock inga planer på att ge sig av. Han ville fortsätta sin verksamhet och hjälpa de ungerska judarna även efter kriget.

Vi vet fortfarande inte exakt vad som hände med Raoul efter den 17 januari 1945. Hans portfölj står kvarglömd på en bänk, men ägaren är försvunnen. Raoul återvände aldrig till Sverige. Han fick aldrig återse sin familj och han fick aldrig möjligheten att träffa de tusentals personer som han räddat från den nazistiska terrorn.

Klicka på punkterna för att läsa mer om Raoul Wallenbergs vistelse, gärning och arv i Budapest.

Använd rullningslisten för att kontrollera överlappningen av en Budapest-karta från 1944. Klicka på de blå punkterna för att besöka ytterligare platser med anknytning till Raoul Wallenberg.